Småland
Jag växte upp vid foten av en skidbacke. Backen hette Tomtabacken och ligger mitt i ett villaområde i Växjö. Man kunde gå uppför backen på mindre än en minut. Det var 70-tal och svinkallt varje vinter.
 
I dag bor jag (och min familj) i Stockholm – utan tvekan världens vackraste huvudstad. Men i hemlighet längtar jag ofta söderut.

Jag brukar säga att jag åker hem till Småland när jag åker till Öland varje sommar. Men så påpekade någon att Öland faktiskt är ett eget landskap.
 
Okej, det kanske det är … Men det känns ändå som att komma hem när jag kommer dit. Så jag fortsätter att säga att jag åker till Småland.

Till vardags
Till vardags jobbar jag på StrandbergHaage, en kommunikationsbyrå, och hjälper organisationer och företag med deras kommunikation.

Hammarby sjöstad
Grattis älskling utspelar sig i Hammarby sjöstad i Stockholm. Huvudpersonen Tove Berner bor med sin man och deras två barn längst ut på Sickla udde.
 
Nej, jag bor inte själv i Sjöstan. Men jag var där redan när de första husen visades för allmänheten någon gång efter millennieskiftet och jag minns att jag redan då tyckte att det var något visst med området. 

Författande
Jag skrev två böcker, som båda blev refuserade. Jag fortsatte att skriva och jobbade ganska hårt för att hitta mitt sätt att berätta.
 
(Det är ett eländigt – men ändå ganska kul – slit att försöka hitta sin röst och stil som författare. Man skriver hundratals sidor som ingen någonsin kommer att läsa.)
 
Av en slump snubblade jag över Jonathan Troppers böcker. Det blev en vändpunkt. Jag inspirerades av hans sätt att skriva med humor om allvarliga saker.
 
Jag läste (och läste om) Nick Hornby, Jennifer Egan, A.M. Homes - alla författare som är mästare på att fånga komiken i det sorgliga, och plötsligt förstod jag vad jag skulle försöka mig på. 

Sedan skrev jag Grattis älskling.

Indonesien
2006 gav jag ut Diplomatdottern i Jakarta – reportage från Indonesien. Boken byggde på intervjuer med folk jag träffat under åren då jag jobbade med journalister i Indonesien.
 
Det var när jag skrev den som jag förstod att jag borde hålla på med fiktion istället. Jag fick nämligen en väldig lust att ljuga ihop egna berättelser. 

Foto: Niklas Palmklint